Regelkollen
← Alla guider
ByggVerkstad & lackeringUppdaterad 2026-07

Kemikalieförteckning steg för steg

Har ni kemiska produkter på jobbet – färg, lim, lösningsmedel, oljor – ska de finnas i en förteckning. Det är ett av de första dokument en inspektör frågar efter. Så här bygger du en förteckning som håller, steg för steg.

Varför en förteckning – och var står kravet?

Kravet på kemikalieförteckning finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2023:10 (Risker i arbetsmiljön), där kapitel 7 samlar de allmänna reglerna om kemiska riskkällor – bland annat förteckning, riskbedömning och märkning. Tidigare låg reglerna i AFS 2011:19 om kemiska arbetsmiljörisker.

Förteckningen är grunden för hela kemikaliearbetet: du kan inte riskbedöma, välja skyddsutrustning eller byta ut farliga produkter om du inte vet vad som finns i lokalerna. Den ska vara aktuell och lätt att komma åt för alla som behöver den – inte inlåst på kontoret.

Steg 1: Inventera – vilka produkter ska med?

Gå igenom förråd, hyllor, bilar och skåp. Med i förteckningen ska alla kemiska produkter som är märkta med faropiktogram (klassificerade som farliga enligt CLP-förordningen), men också sådant som kan vara skadligt utan att vara märkt.

Glöm inte de riskkällor som bildas i arbetet: svetsrök, sliputslipp och slipdamm, kvartsdamm vid betongarbete, avgaser och härdplastkomponenter som reagerar vid användning. De ska också finnas med i förteckningen, även om de inte står i någon burk.

  • Produkter med faropiktogram: färg, lack, spackel, lim, fogskum, lösningsmedel, oljor, bränslen, rengöringsmedel
  • Härdplastkomponenter: epoxi, polyuretan (isocyanater), akrylat
  • Gaser: gasol, acetylen, oxygen, svetsgaser
  • Sådant som bildas i arbetet: svetsrök, slipdamm, kvartsdamm, avgaser
  • Oklassade produkter som ändå kan skada vid inandning eller hudkontakt

Steg 2: Samla säkerhetsdatablad

För varje farlig kemisk produkt ska leverantören ge dig ett säkerhetsdatablad – på svenska och utan kostnad. Bladet har 16 standardavsnitt; de viktigaste i vardagen är avsnitt 2 (faror), 4 (första hjälpen), 7 (hantering och lagring) och 8 (skyddsutrustning och gränsvärden).

Saknar du blad för någon produkt: begär det från leverantören eller hämta det på leverantörens webbplats. Spara bladen samlat – digitalt eller i pärm – där de som jobbar med produkterna kommer åt dem. Kontrollera att bladen inte är äldre än produkterna ni faktiskt använder; byt ut när leverantören uppdaterar.

Steg 3: Förstå faroangivelserna (H-fraser)

I avsnitt 2 i säkerhetsdatabladet hittar du produktens faroangivelser, så kallade H-fraser. De är kodade: H2xx är fysikaliska faror (brand, explosion), H3xx är hälsofaror och H4xx är miljöfaror. Exempel: H317 'Kan orsaka allergisk hudreaktion', H351 'Misstänks kunna orsaka cancer'.

H-fraserna avgör vilka krav som gäller. Produkter med vissa allvarliga fraser – till exempel cancerframkallande, mutagena eller reproduktionsstörande ämnen – omfattas av strängare särregler i AFS 2023:10, och allergiframkallande härdplaster kan kräva utbildning och medicinska kontroller. Skriv därför alltid in H-fraserna i förteckningen, så ser du direkt vilka produkter som kräver extra åtgärder.

Steg 4: Bygg själva förteckningen

Ett kalkylark räcker gott. Poängen är att förteckningen är komplett, aktuell och begriplig – inte att den är snygg. En rad per produkt eller riskkälla, med kolumnerna nedan.

  • Produktens namn (som det står på etiketten)
  • Var den används och var den förvaras
  • Faropiktogram och H-fraser (från avsnitt 2 i säkerhetsdatabladet)
  • Datum för säkerhetsdatabladet och var det finns
  • Om ämnet har ett hygieniskt gränsvärde (avsnitt 8 i bladet)
  • Eventuella särskilda krav: utbildning, medicinska kontroller, tillstånd

Steg 5: Håll den levande

En förteckning som inte uppdateras är snart värdelös. Gör det till rutin: ny produkt in i förteckningen innan den börjar användas, utgångna produkter stryks och lämnas som avfall. Bestäm vem som äger förteckningen – en person, inte 'alla'.

Använd förteckningen aktivt: gå igenom den en gång om året och fråga för varje produkt om den behövs, och om den kan bytas mot något mindre farligt. Att byta ut farliga produkter mot bättre alternativ (substitution) är ett uttalat krav i både arbetsmiljö- och miljölagstiftningen – och ofta det billigaste skyddet.

Vill du att vi bevakar ändringar i det här åt dig?

Regler ändras – guider som den här håller vi uppdaterade, och när något nytt börjar gälla för din bransch får du det förklarat på klarspråk med en checklista.

Källor

Regelkollen är en bevaknings- och sammanfattningstjänst, inte juridisk rådgivning. Det är alltid den officiella texten från myndigheten som gäller. Guiden faktagranskades senast 2026-07.