Kemikalieregler för bilverkstäder – vad som begränsas, förbjuds eller kräver tillstånd

Reglerna kommer från EU och från Sverige, och flera myndigheter har tillsyn. Arbetsmiljöverket kontrollerar hur kemikalierna påverkar de anställda. Kommunens miljökontor kontrollerar hur de påverkar miljön och vilka produkter som används. Kemikalieinspektionen är den centrala myndigheten för produktregler och granskar främst tillverkare, importörer och försäljare.

När en förvaltning kommer på inspektion är fokus ofta innehållet i produkterna: vad ni har, vad som är på väg att förbjudas och vad ni gjort för att byta ut det farligaste. Det är därför kemikalieförteckningen och säkerhetsdatabladen är det första de ber om.

Den viktigaste EU-regeln är REACH. Den innehåller en begränsningslista (bilaga XVII) över ämnen som inte får användas alls eller bara på vissa villkor. Listan uppdateras löpande. För dig som använder produkter, inte tillverkar dem, är det främst leverantören som ska se till att produkterna följer begränsningarna – men det är ditt ansvar att följa de villkor som gäller för användningen.

Ett aktuellt exempel för verkstäder är diisocyanater, som finns i tvåkomponentslack och fogskum. De får användas yrkesmässigt bara av den som genomgått en särskild utbildning. Arbetsmiljöverket har dessutom sänkt gränsvärdena för diisocyanater och krom (VI), som kan bildas vid svetsning i rostfritt, så äldre mätningar och skydd kan behöva ses över.

REACH har också en lista över ämnen som kräver godkännande för varje användning (bilaga XIV) och en kandidatförteckning över ämnen med mycket höga farliga egenskaper. Kandidatförteckningen uppdateras ett par gånger per år och är en förvarning om vad som kan hamna på godkännandelistan senare. I vardagen träffar det sällan en bilverkstad direkt, men det är ofta den som får bära kostnaden när en produkt försvinner från marknaden och en ny måste testas.

Det praktiska sättet att hålla koll är säkerhetsdatabladet. Avsnitt 3 anger vad produkten innehåller, avsnitt 8 gränsvärden och skydd, och avsnitt 15 anger om ämnen i produkten är begränsade eller kräver godkännande. Leverantören ska ge dig ett nytt datablad när uppgifterna ändras. Gå igenom databladen när ni uppdaterar kemikalieförteckningen.

Tillstånd och anmälningar gäller verksamheten och mängderna, inte enskilda produkter. De vanligaste för en verkstad är: tillstånd från kommunen för brandfarliga varor över vissa mängder, anmälan eller tillstånd enligt miljöprövningsförordningen för verksamheter med lackering eller stor kemikaliehantering, registrering i Kemikalieinspektionens produktregister om ni importerar kemiska produkter, och certifiering för arbete med köldmedier.

Vilka mängdgränser och verksamhetsslag som gäller varierar, och kommunerna tolkar regelverket olika. Be miljökontoret skriva ned sitt besked om du är osäker. Då har du något att visa upp vid nästa inspektion.

Både miljöbalken och Arbetsmiljöverkets föreskrifter pekar åt samma håll: kan en farlig kemikalie ersättas med en mindre farlig ska den ersättas. Det kallas produktvalsprincipen eller substitution. Det är inget förbud, men en inspektör kan fråga vad ni gjort för att byta ut de farligaste produkterna och vilka alternativ ni övervägt.

Skriv ned era överväganden. Ett par rader per produkt räcker: vad ni har, vad som är farligast med det, vilka alternativ ni tittat på och varför ni valde som ni gjorde. Det visar att ni tänkt efter, även om ni till slut behåller produkten.

Kemikalieförteckningen är utgångspunkten. Gå igenom den ett par gånger om året: stämmer den med vad som finns i skåpen, finns det aktuella säkerhetsdatablad, och har något nytt dykt upp i nyheterna om ämnen ni använder? Sätt det som en fast punkt i årshjulet för SAM.

Den svåra delen är att veta när reglerna ändras. Följ Kemikalieinspektionen och Arbetsmiljöverkets nyheter, eller låt någon göra det åt dig. Det är precis det Regelkollen finns till för.